Fack & Politik & Mer

Har varit ute på äventyr. Förflyttade mig i måndags ner till Umeå för att på tisdagen flyga ner till Stockholm, gå på förbundskontoret och sedan flyga tillbaka till Umeå.
Onsdag dag spenderades på en buss som gick från Umeå 06.00 ner till Stockholm, för att hoppa på en båt till Tallinn. Mycket trevligt, trevliga människor, bra underhållning på båten. Trevlig dag i Tallinn med god mat och gott öl på Beer House, kan varmt rekommendera det om det är någon som ska dit.
Idag så har man åkt buss och bil, just kommit innanför dörren och ska nu ladda batterierna.

Blev lite sentimental idag.
Tänkte tillbaka på mitt drygt 20 år korta liv, vad jag varit med om, vad jag har upplevt och hur det har påverkat mig till den jag är idag.
Måste säga att det var mestadels väldigt trevligt.
Fixade skolan, har klarat värnplikten, haft två "riktiga" jobb med helt fantastiska kollegor på båda ställena. Övriga ställen som jag jobbat på har också varit väldigt bra. På så sätt så känner jag mig oerhört tacksam, och inser att jag måste haft en väldig tur. :)
Vidare så har jag ju, fram till för 6 år sen, fått växa upp i ett samhälle som värnar om människor, ser varje människa som en individ med stor kapacitet att utvecklas till precis vad den vill. Bara den får rätt förutsättningar. Ser barn och unga som individer och en bidragande del till samhället.
Tyvärr har inte alla det, dagens barn och unga får i stället växa upp till ett samhälle som vill försvåra för dom att gå skola, att inte ge dom en andra chans, stödja fattigdom, framför allt barnfattigdom, som man ser har ökat.
Dagens samhälle vill inte att folk ska ha jobb, för då blir de som har jobb rädda att ställa krav på högre löner för att det finns en stor risk att bli av med sitt jobb till någon som är beredd att ta jobbet för ett lägre pris.
Egoismen som breder ut sig i dagens samhälle och får härja fritt.
Finns mycket man kan säga om dagens samhälle som inte är som det borde.
I det samhälle jag vill se så tar människor hand om varandra, solidariteten och medmänskligheten får blomstra, vi värnar om våra barn och våra gamla. Vi vill se att alla som vill och kan ska ha ett meningsfullt jobb att gå till på dagarna. Det är några av de saker som jag saknar i dagen samhälle, men hoppas att vi snart får återse.

Dagen med stort D närmar sig, spänningen blir bara större för var dag som går. :)
Snart mina kära vänner, snart är det dags. :)

Spännande, ska än inte säga för mycket. Men har fått några anmärkningsvärda mail.
Ska bli kul att se hur det utvecklas då det kändes orimligt det som stod där.
I övrigt så är det skönt att va tillbaka, har hunnit med en del fackligt arbete, bland annat hållit min första Om Facket utbildning.
På tal om det, om du känner någon som är under 30, se till att rekrytera dom till Om facket och Om samhället. Det behövs mer folk för att kunna hålla utbildningen. Om det inte blir fler anmälda så kanske vi måste avboka, och det vill vi ju inte!

Uppenbarligen tycker arbetsgivaren att medicindelegering inte är en så stor grej, eftersom att detta, i mitt tycke, stora ansvar inte renderar i mer pengar. Så frågan är då, varför ska vi ta på oss det?
Argument, det är ingen stor grej, det ger inte mer betalt, det ökar ditt ansvar ordentligt mycket, du löser massor av problem för kommunen samt att du sparar en otrolig mängd pengar för dom. Tänk så många sjuksköterskor som dom skulle behöva anställa om alla valde att avstå sin delegering, som förövrigt är helt frivillig.