Facebook

Facebook är en media som borde nyttjas mer av arbetareklassen. Idag finns över 800 miljoner konton på facebook. Ett bra sätt att nå ut till folk, men det har även svenskt näringsliv snappat upp. 
För dom som inte vet om det så har svensk näringsliv inga som helst avsikter att ge någon högre lön, utom möjligtvis dom själva. Så en uppmaning är att inte gå på dessa lurenderejerier.
Sen cirkulerad det mycket annat på facebook också, bland annat detta "brev" till försäkringskassan. Det är faktiskt värt att läsa det.
Kära vänner på försäkringskassan.

Det var ett tag sedan vi hörde av oss. Anledningen till att jag skriver till er är att jag vill tacka er för att ni visat oss vägen till ett alternativt och positivt leverne som är tämligen bekymmerslöst.
Ni får ju så mycket oförtjänt kritik nuförtiden Som ni vet av tidigare brev så har vi nu fått sälja vår nybyggda villa som är handikappanpassad och som var tänkt för ett bekvämt boende på äldre dagar.
Sedan ni friskförklarade min fru efter 15 års inflammatorisk ledsjukdom och sjukskrivning hade vi inte råd att bo kvar. Vi gjorde inte så stor förlust, bara 230. 000 kr. Som tur var kunde vi sälja de flesta möblerna.

För ett halvår sedan har vi ett nytt boende. Vi fann det på Internet innan vi bytte bort datorn mot två skinkmackor.

Fyrmannatältet kom vi över billigt på en sajt som ni säkert känner till eftersom jag förmodar att ni fått er anställning via denna.

Ja, jag menar givetvis Blocket!

Där var ett stort hål i taket, men det lagade jag med silvertejp. Går det inte att laga med silvertejp så är det definitivt sönder.

Min fru och jag har kommit varandra närmre sedan dess. Vi är ju så tvungna annars fryser vi. Hennes ledsmärta har nästan helt försvunnit eftersom hon är helt upptagen av att hacka tänder i kylan.

Vår sextonåriga dotter fick nog och rymde efter två månader. Detta trots att jag satt upp en mellanvägg av wellpapp i tältet så att hon skulle få ett litet privat utrymme.

Självklart blev vi väldigt oroliga och anmälde henne som försvunnen hos polisen. Dessvärre hade de inte tid att ta anmälan då eftersom de vid tillfället var upptagna med en rikstäckande kampanj för att kolla cyklisters baklysen.

Som turligt är, fick vi för tre veckor sedan ett brev från henne. Hon var i Holland. Amsterdam.

Allt var väl med henne. Hon och åtta flickor i ungefär samma ålder hade fått ett fint jobb i ett välrenommerat affärsområde. Red light district, tror jag att hon skrev.

Hon skrev också att vi inte skulle vara oroliga för henne.

Hennes chef hade redan efter en vecka insett hennes begåvning och givit henne ett eget skyltfönster att ansvara över. Nu sitter hon där och väntar på att kunderna ska komma. Så fort det kommer en kund, kliver hon ner och ger personlig service.

Tänk att det fortfarande finns ställe som ger personlig service i dagens samhälle.

Det enda hon tycker är tråkigt är att skatterna är så höga. Hennes chef Mr. Pimp, tar 80% av hennes inkomster.
Han säger att det går till sjukvård, skolor och äldreboende. Trots detta skrev hon att hon tjänar förhållandevis bra och att hon skulle skicka några tusenlappar i slutet av månaden.

Gud signe det kära barnet som tänker på sina gamla föräldrar.

För två veckor sedan kröp temperaturen ner till 14 minusgrader.
Det blev så kallt i tältet att jag förfrös vänsterfoten upp till ankeln. På något vis hamnade den utanför kvällstidningen jag lindat in benen i. Den är nu svartlila och luktar lite konstigt. Naglarna har ramlat av, gjorde det i förgår.
Trots detta har jag inte sjukskrivit mig. Jag kan ju fortfarande gå 200 meter hjälpligt utan stöd, allt enligt era regler och då är jag ju inte att betrakta som handikappad eller rörelsehindrad.
Det tar dock en timme att utföra, men det är inte lönt att klaga. Jag kör och jobbar som vanligt. Det enda som är tråkigt är att mina arbetskamrater inte vill äta ihop med mig. De påstår att min fot luktar död bäver.

Nej, mina vänner. Nu har jag inte tid att skriva mer. Min fru ropar på mig utanför tältet. Hon vill ha hjälp att sätta fyr på den sista köksstolen. ( Möblerna vi inte fick sålt, lade vi en hög bakom tältet för att använda som brasved.)

Hon har lovat att göra en god och mättande soppa av tallrötter och blåbärsris. Smakade lite beskt i början, men man har börjat vänja sig.

Vill bara med dessa rader tacka för den fina nystarten av resten av våra liv. Hoppas att allt är väl med er och era kära kolleger samt att ni inte blivit sjuka, då det inte finns några alternativ.

Med vänliga hälsningar.

Nisse Jagblirsåtrötterud m. fru.

P.S. Skulle ni stöta på er högste chef, doktor Reinfeldt i korridorerna så hälsa så hjärtligt från oss.
Denne man är i våra ögon en reinkarnation av Jesus. Ingen annan har lyckats bota så många obotligt sjuka på så kort tid som han.
Hade fler visat en så god framåtanda hade vi kunnat lägga ner sjukvården helt och avskaffa hela landstingsskatten. Läste för övrigt i tidningen som ramlat av fötterna att han ville höja pensionsåldern.
Detta låter ju jättebra, då vi kan se fram mot evig ungdom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0